Du har sagt att det bästa med att sluta är att slippa bussresor och bortamatcher. Hur känns det att få helgerna tillbaka?

Det är enorm njutning. Nu blir det inte att jag ska bort hela tiden, jag är verkligen hemma och kan ta det lugnt. Min fru är väldigt glad när vi kan starta helgerna lugnt med frukost och fullt fokus på barnen. Helgerna är något jag verkligen har sett fram emot och de överträffar alla förväntningar. En stor anledning till att jag slutade med fotbollen var just detta – att kunna få mer tid med familjen och verkligen vara närvarande, istället för att alltid vara på resande fot.

Hur har kroppen reagerat på att inte träna elitmässigt längre?

Jag tränar fortfarande ganska mycket, men på ett annat sätt. Tidigare tränade jag alltid för att bli bättre på något konkret. Nu tränar jag för att må bra. I början var jag väldigt hetsig med tider och vikter, men nu har jag insett att det viktiga är att röra på sig och må bra. Jag håller på med en mental omställning där jag tillåter mig själv att ta det lugnare ibland.

Vad har varit svårast att lämna – publiken eller lagets vardag?

Båda. Omklädningsrummet och publiken är två helt separata känslor, men båda är fantastiska. Det är de två grejer jag älskat mest med fotboll – att hänga i omklädningsrummet med grabbarna och snacka, och den där kicken när det är fullsatt på match. Det är därför man ofta hänger kvar länge i sporten – den kicken blir svår att hitta igen.

Finns det något i civila livet som ger samma kick?

Nej, men det är inte heller något som jag eftersträvar.  

Vad saknar du inte alls (mer än bussresorna)?

Jag saknar verkligen inte att träna fotboll. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga, men seriösa träningar inför matcher saknar jag inte alls. Inte heller att leva efter ett träningsschema. Nu bestämmer jag själv hur och när jag tränar.